Fältundersökning: Stadsmuseet – Norrköpings mest omoderna?

Historik
Norrköpings stadsmuseum är främst ett lokalhistoriskt museum, vars främsta uppgift att lyfta fram stadsmiljöperspektivet och visa på hur verksamheterna i industrilandskapet förändrats. Allt från hantverk till industri och från pappers- och textilproduktion till IT- och kunskapsproduktion ska behandlas. Museet är inrymt i byggnader utmed Strömmens norra strand; Bergsbrogården, Knäppingen, Ultra och NIGA. Husen användes tidigare som textilfabriker, färgerier och festlokal men har fungerat som museum sedan 1981.

Som synskadad, blid eller med läs- & skrivsvårigheter
Museet känns inte anpassat till synskadade. Det finns vissa delar av utställningarna som är dåligt avgränsade där det känns som att man skulle kunna skada sig om man går allt för nära utställningsföremålen. Då tänker vi främst på de stora industrimaskinerna på våning två. Några av lokalerna har alldeles för svagt ljus och dova färger för att man som synskadad lätt skall kunna orientera sig. Det finns markeringar på sluttande golv och i trappor, men inte överallt, vilket kan göra det svårt att se var de börjar och slutar. Det finns heller inga markeringar på golvet som visar var exempelvis informationsdisken är. Museet har som det ser ut idag inga planer på att ha utställningar där man kan få känna på föremål och det finns heller inte någon text på blindskrift i museet. Ledstänger finns vid trappor, men slutar på vissa ställen tvärt innan man helt nått golvytan. Museet har inte utformat några broschyrer speciellt anpassade för personer med synskador eller läs och skrivsvårigheter Dock så är de broschyrer vi hittar relativt lättlästa. Informationsdisken är även bemannad under hela dagen. Det känns annars över lag som att synskadade och blinda tyvärr är en bortglömd grupp på stadsmuseet.

Betyg: 1 av 5

Som hörselskadad eller döv
Ljudklimatet känns behagligt och lugnt, vi hör inget bakgrundsbuller. I själva utställningarna ingår ingen musik eller några ljud, utan enbart föremål och text, vilket gör det lätt för hörselskadade och döva att ta del av kulturutbudet. Det tillhör dock inte vanligheten att de filmer som är med i en del av utställningar även finns i textad version. Konferenslokalerna Stora och Lilla knäppingen högst upp i byggnaden är utrustade med hörslinga. Dock har man börjat anordna föredrag och föreläsningar vid entrén till museet istället, eftersom rullstolsburna inte kan ta sig upp till tredje våningen. Man anordnar även föreläsningar, föredrag och konferenser i en byggnad på gården, men det finns varken en hörselslinga där eller i entrén. Museet har inte någon form av audioguide till sina utställningar och ingen i personalen kan teckenspråk. Det finns heller inte något visuellt brandlarm i lokalen.

Betyg: 2 av 5

Som rörelsehindrad
Det finns inte längre någon handikapparkering i anslutning till museet. Gångvägen fram till museet är annars både bred och jämn och leder hela vägen fram till entrédörrarna som kan öppnas med hjälp av en dörröppnare placerad i bra höjd. När man trycker på dörröppningsknappen så öppnas båda dörrarna samtidigt och gör entrén mycket rymlig. Någon tröskel i byggnaden kan utgöra ett hinder, men överlag är det inga problem med den sortens framkomlighet. Det finns endast en handikapptoalett och denna är belägen på bottenplanet. Hissen går inte till vissa av utställningarna och inte heller till föreläsningssalen. Receptionsdisken är något hög på den sidan man ser direkt när man kommer in, men disken är formad som ett L och på långsidan finns en nedsänkt sektion som lämpar sig för rullstolsburna. Över lag så är informationstext, hissknappar och texterna i utställningarna placerade på bra höjd. Det finns flera platser man kan sitta och vila på runt om på museet, även i hissen. Det närliggande café och restaurang som ligger i anslutning till museet är mycket svåråtkomligt för rullstolsburna. Dessa hör dock inte till museet utan är ett eget företag, men eftersom det angränsar till museet tycker vi att även det borde vara handikappanpassat. Cafét är dels svårt att komma in i för rullstolsburna och helt omöjligt om du sitter i paramobil, eftersom handikappshissarna upp till cafét inte är tillräckligt starka för att lyfta en sådan. Det är dessutom så trångt att man även utan rullstol har svårt att komma fram. Kassan/disken är alldeles för hög för att man som rullstolsburen lätt ska kunna få kontakt med personalen bakom. Telefonen som finns för allmänheten på museet är inte placerad så att man som rullstolsburen kan nå upp till den. Museet har i övrigt inskaffat en rullstol för utlåning till sina besökare.

Betyg: 2 av 5

Övrigt
Stadsmuseet planerar en ombyggnad av hiss så tillgängligheten i museet ska bli större. Hissen ska framför allt öka tillgängligheten till föreläsningssalen som just nu är begränsat för en funktionshindrad. Personalen är annars mycket hjälpsam, tillmötesgående och intresserad av att utveckla och anpassa museet till personer med funktionshinder. De informerar både om det som är positivt och negativt med museets handikappsanpassning och vad som är planerat att göra åt det negativa.

Sammanfattning
Man måste ta hänsyn till att museet är inrymt i äldre lokaler, vilket gör det extra svårt att handikappanpassa. Men ändå finns det många delar som skulle kunna åtgärdas utan större ombyggnationer, så som audioguider och visningar där man får känna på utställningsföremålen bland annat. Vi tycker inte att museet håller måttet och anser att man bör se över vad man kan göra för att underlätta för funktionshindrade, främst hörselskadade, döva, synskadade och blinda.

Helhetsbetyg: 2 av 5